Podengo Português har troligen sina rötter i de förhistoriska egyptiska vinthundarna så som faraohund och flera liknande raser som lokaliserats kring medelhavet. Under antiken tog fenicier och romare med sig hundarna till Iberiska halvön där de senare blev uppblandade med hundar som följde med morerna på 700-talet. Hundarna anpassade sig till det portugisiska klimatet och terrängen och utvecklades utseendemässigt under århundradena för att passa till sina användningsområden. Att hålla möss och annan ohyra borta från hemmen var en av de första uppgifterna och den minsta varianten valdes ut på 1400-talet och framåt som råttjägare på de portugisiska skeppen. Ofta i flock, så kallat packs eller ensam jagar dem framför allt hare och kanin men även hjort och vildsvin. Gemensamt är dock att de jagar inom synhåll för föraren, de är alltså inte några drivande hundar utan ska hålla sig inom rimligt avstånd ifrån ägaren. Utöver jakthund har de haft uppgift som vakthund och såklart som sällskap. Idag är huvuduppgiften att vara sällskapshund och det är endast ett fåtalet hundar som fortfarande är aktiva jakthundar i Portugal. Podengo Português blev så småningom Portugals nationalras och deras rasstandarden godkändes 1955. Rasstandarden fastslog de tre storlekarna och de två hårvarianterna, förutom när det gällde pequenon som endast godtogs som Liso. 1978 ändrades standarden för att slutligen även godkänna den lilla strävhåriga/cerdoso varianten.

Podengo Português tillhör FCI's rasgrupp 5, Spetsar och raser av urhundstyp. Grupp 5 är stor och kan delas in ett antal tydliga undergrupper där Podengo Português sorteras in till de primitiva hundarna och hundar av urhundstyp. Trota att de ingår i Grupp 5 ingår de inte i SSUK (Svenska Spets-och Urhundsklubben) utan tillhör tillsammans med Faraohund, Cirneco dell'etna, Podenco ibicenco och Podenco canario Vinthundsklubben där övriga hundar är Vinthundar från Grupp 10. Podengon kom till Sverige 1997. Det var en dansk Pequeno Liso tik som dock aldrig användes i avel, första hund som gick vidare i avel importerades från Portugal 1999, en hane vid namn Gitano De vale Do Criz. Första Pequeno Cerdoso kom 2002, en tik importerad från Portugal vid namn Elba Da Casa De S´Domingo och hon användes senare i avel.

Eftersom Medio och Grande endast finns representerade i ett fåtal hundar i Svergie så utgår jag från Pequeno som idag ses som en sällskapshund som sprider mycket glädje till sin familj. Det är pigga och glada små hundar som trots sin egentligen lilla storlek är robusta och tåliga hundar. Det är inte alls någon skör och ömtålig hund utan en kompakt och rejäl hund i ett praktiskt litet format. Uppmärksam och alert hänger de med på det mesta och eftersom de är både snabba, smidiga och kvicka så passar de såväl som till agility och andra hundsporter om man så vill. Mina egna Pequeno har ett stort föremålsintresse och älskar att kampa så det är lättbelönade även utan godis. Förutom att vara en pigg och alert hund så har de en hög mysfaktor, de älskar värme och är snabba på att parkera sig i soffan och mer än gärna mysa ihoprullade i knät. Det är ofta en väldigt social ras mot både vuxna och barn och andra hundar.

*

Det är en frisk och sund typ av hund och har ännu inte blivit sönderavlad, så den är huvudsakligen fri från genetiska defekter men med det menas inte att det inte finns några fel, i alla raser finns enstaka fall av diverse sjukdomar och låt oss hoppas att Podengon fortsätter att hålla sig kvar som en ras som ses som frisk och sund. Men eftersom rasen är så pass liten i antal gäller det att se upp och ta det säkra före det osäkra. En varningssignal är Patellaluxation så jag har valt att Patellaundersöka mina hundar och hoppas att fler börjar göra det för att få mer kontroll på hur situationen ser ut. Patellaluxation innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas (luxera) från sin normala position. Veterinären palperar (undersöker med händerna) för att känna om knät är stabilt, det görs på vaken hund och tar endast några minuter. För att få ett officiellt resultat så måste hunden vara över 12 månade gammal och undersökningen utföras av veterinär med specialistkompetens. Graderingen baseras på med vilken lätthet luxeringen sker och graderas med 0 till 3, där 0 står för ett helt stabilt knä och fri från luxation. Resultatet registreras sen på SKKs Hunddata. Vissa raser har krav på att endast hundar med 0/0 får användas i avel.

Eftersom podengon ingår i Vinhundsklubben får de vara med i Lure Coursing, LC. Ett bruksprov för vinthundar där de officiellt kan bli LC-Champions. Kort sagt om LC så är det en form av simulerad harjakt, hundarna jagar en attrapp i form av trasa eller ett knippe plastremsor på ett öppet fält. Banan som är en sträcka på 700-1000 meter sätts upp med trissor i marken där en lina sen dras ut mellan dessa trissor. Linan dras sedan in av en motor och i slutänden finns attrappen, två hundar springer tillsammans i loppen och beroende på hur trissorna är satta gör "haren" kast åt olika håll när linan dras in, precis som en riktig hare skulle göra för att komma undan. Hundarna bedöms utifrån fem kriterier; uthållighet, rörlighet, entusiasm, följsamhet och fart. Mer om LC finns att läsa här.